Ohmother

Imorse var det härligt att stiga upp ur sängen, även om det var väldigt tidigt. Men man kan ju inte räkna med långa sovmornar på helgerna när man annars drar upp Filippa vid halv sex varje morgon. Hon blir ju inställd på att gå upp innan sex. Så jag är glad om klockan hinner slå sex innan hon hoppar på mig.

Och imorse när vi gick upp var klockan närmare halv sju för jag drog ut på tiden lite grann i sängen. Vi kramades. Men närvi kom upp hade det redan börjat bli ljust, klarblå himmel och man hörde fåglarna kvittra. En underbar morgon, och nu även en underbar dag. Men det är lite kallare, det är omkring 3-4 minus grader, men så länge solen är framme är jag glad.

Idag står det shopping på schemat, och det brukar Filippa uppskatta. Jag måste hitta ett par tofflor eller inneskor som jag kan ha på jobbet. Man blir så blöt om strumporna annars, och så fryser jag alltid om fötterna. Och tänkte passa på att mäta Filippas fötter också, kan ju vara bra att hålla koll så inte skorna blir för små.
Sen ska vi handla lite kläder till Filippa också, hon fick ett presentkort på Lindex av sin pappas farmor när hon fyllde år så tänkte att FIlippa skulle få välja något själv, med en viss hjälp av mig förstås.

Sen ikväll efter Filippa gått och lagt sig ska hennes mormor passa henne, för jag ska nämligen på bio med ett underbart sällskap. Vi ska se män som hatar kvinnor. Så den här dagen kan väl inte bli mycket annat än perfekt. En heldag med Filippa och sen bio på kvällen. :)

Oj oj vad jag har blivit dålig på att updatera bloggen. Men det finns inte seciellt mycket tid över till den just nu. Även om jag inte är äverdrivet trött på kvällarna (konstigt nog) så är det inte bloggen jag tänker på i första hans när Filippa gått och lagt sig. Så den har fått lite stryk av att jag börjat jobba heltid. Men gud så skönt det är att ha något att göra 5 dagar i veckan och veta att man har en fast månadslön som klirrar till på kontot den 25:e varje månad.

Men jag måste säga att jag saknar mitt lilla äppelskrutt fruktansvärt mycket. Det blir tyvärr rätt långa dagar på dagis för henne. Men det finns inget val om vi ska kunna flytta till något eget så fort jag får fasttjänst. Eftersom jag är ensamstående måste jag jobba 100%, och då blir det längre dagar för henne. Men jag har ändå fått ett bra jobb med bra arbetstider om ni frågar mig. Jag börjar alltid 8.00 och slutar alltid 16.00. En normal arbetsdag brukar vara 8 timmar plus 1 timmes lunch, så det slutar på 9 timmar. Men fördelen med att jobba med barn är att man äter sin lunch under betalning. Den enda rasten man egentligen får är 30 min någon gång under dagen.

Men det är i alla fall tur att hon trivs så bra på dagis och vill dit varje morgon. Det gör det hela så mycket enklare. När man kommer och hämtar henne så möter man alltid en riktigt glad liten tjej som kommer springandes och skriker "MAAAAAAAAAAAMMAAAAAAAA!" sen får man världens bamsekram. Det är höjdpunkten på dagen, vill jag lova.

God morgon alla glada, nu sitter jag på tåget på väg till jobbet. Jag vaknade otroligt glad och pigg i morse. Och det gjorde lippa också, överlycklig över att hon fick ha med sitt paraply. :) Men mitt glada humör försvann rätt fort när vi kom ut då jag såg att dom inte plogat alls. Och det hade dom inte gjort på någon gångväg till dagis, dom hade istället plogat alla bilvägar så det jag på gångvägen. Fastnade med vagnen överallt. Så nu är jag försenad till jobbet minst 15 min. Tack Botkyrka kommun!

Raspberry cupcakes
12 cupcakes (fast jag gjorde i "svenska muffinsformar och då blev det 24 st)
1 sats classic cupcakesmet (se grundrecept)
3 dl färska eller frysta hallon

1. Gör cupcakesmeten enligt grundreceptet och vänd försiktigt ner hallonen i smeten.
2. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt och fyll formarna till 2/3 med smet.

Raspberry frosting
3 dl florsocker
150 g philadelphiaost
1½ dl färska eller frysta hallon

Färska hallon till garnering

1. Rör florsocker och philadelphiaost krämigt.
2. Vänd försiktigt ner hallonen och bred frostingen på cupcakesen.
3. Garnera med färska hallon.

Frostingen blev alldeles för lös och ran bara iväg och ville inte stelna. Men dom blev riktigt saftiga och goda i alla fall. Och  därför delar jag med mig av det här receptet och mina otroligt (o)fina cupcakes.

Postat av: jenny

hej tänkte bara kolla om köket och hallen var i din lägenhet eller hos din mamma eller någon annan? om inte kan man få se lite bilder på ditt place? kul att se hur andra bor =) Filippa är fortfarande lika söt som förut.

Svar:
Jag bor fortfarande hemma hos mina föräldrar så bilderna är hemma hos dom. Självklart kan jag dela med mig av hur vi bor. Men orkar inte ta bilderna nu efter en slitsam dag, så det kommer med tiden.
Och jag små kollar lite efter lägenheter hela tiden, och får jag fast anställning i juli blir det absolut flytt i höst.

Idag har mamma och jag slitit som djur för att rensa ut massa skit så Filippa har nu äntligen fått ett eget rum. Och hon verkar älska det.

Vi har precis fastställt att det inte finns någon som mig. Att jag är otroligt onormal, men på ett bra sätt (om jag får säga det själv).

S: Ingen jag umgås med är normal.
Jag: Då umgås du alltså inte med mig?
S: Haha.. Jo, men du är väl allt annat än normal?
Jag: Nehe?!
(Det var kanske inte just dom här orden, men samtalet hade samma syfte)'

Nyss på msn pratade jag med Filippas pappa. Och han sa bara att han förstod S. Jaha!

Efter jag nattat min lilla skrutt traskade jag ner till ica för att handla lite mjölk. Min lilla kalv drick nästan upp all mjök till middagen. Om hon får välja så går mjölk före allt annat. Skulle jag ge henne valmöjligheten att välja mellan mjölk och läsk så skulle hon efter en stunds tänkande välja mjölken. Oftast i alla fall.

Men det var inte det som var själva poängen med det här inlägget, utan det var min lilla promenad fram och tillbaka till ica i min ensamhet. På vägen ner pratade jag en snabbis i telefon och då är jag blindare än blindast. Men på vägen hem när det endast var jag, hon och henne så såg jag att huset som ligger precis nedanför oss fortfarande har massa julpynt framme. Eller pynt och pynt, utebelysning i form av tomtar och liknande.

Vi har fortfarande ljusslingor utomhus, och det tycker jag att man kan ha under den mörka tiden på året. För det förknippas inte med julen. Men tomtar med renar och liknande ska man endast ha i samband med julen. Det vill säga möjligtvis första advent fram till trottonhelgen. Det här är mina tankar, bara så ni vet.

Men sen slog det mig att dom nog är dom enda som tar "julen varar ända fram till påska" på allvar.

Min systers kompis älskade mina cupcakes och sa genast att hon ville ha receptet. Och jag tänkte vara lite generös och lägga ut receptet här i bloggen så alla som vill ha det kan få det.

Chocolate cupcakes

Grundrecept
12 cupcakes (fast jag gjorde i "svenska muffinsformar och då blev det 19 st)
3 ägg
2½ dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
50 g smör
1 dl gräddfil
2 msk kallt kaffe (jag tog kallt vatten istället, fungerar minst lika bra)
3½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
4 msk kakao
100 g 70% choklad

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och riktigt pösigt.
3. Smält smöret, håll i gräddfilen och kaffet och blanda det med äggsmeten.
4. Blanda vetemjöl, bakpulver, kakao och salt och vänd försiktigt ner det i smeten.
5. Hacka den mörka chokladen grovt och smält den i ett vattenbad (i en skål över kokande vatten).
6. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt och fyll formarna till 2/3 med smet.
7. Grädda i mitten av ugnen i ca 15 minuter. Låt svalna.

Chocolate frosting
60 g mjuk smör
5 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
½ dl kakao
100 g philadelphiaost
1 msk varmt kaffe

Strössel eller blommor till garnering

1. Rör smör, florsocker, vaniljsocker, kakao och philadelphiaost krämigt. Rör sist ner kaffet.
2. Bred frostningen på cupcakesen och garnera med strössel.

Idag är det förhopningsvis siat dagen som vi är hemma som sjuklingar. Imorgon är det dags för verkligheten igen, tidiga mornar, dagislämning- och hämtning samt jobb. Nu när vi varit sjuka har jag faktiskt fått härliga sovmornar. Idag klev vi inte ur sängen förrän runt kvart i nio, tror jag klockan var. Riktigt skönt.

Efter frukosten idag klädde vi på oss och åkte till s-tälje där vi träffade Filippas pappa en stund innan han skulle till skolan. Men dom fick i alla fall äta lunch tillsammans, och se varandra en timme, och det var ju huvudsaken. När han gått gick vi runt lite och kollade i affärer innan vi tog tåget hem igen.

Det första vi fick göra när vi kom hem var att ta pencilindosen. Det är ju allt annat än gott så det är mer eller mindre med tvång som man får ge henne det. Och det är inte speciellt kul att behöva tvinga i henne det. Men det måste ju ner i magen för att hon ska bli frisk ordentligt. Det är i alla fall skönt att det var sista nertvingningsgången nu. Morgon och kväll kan hon faktiskt få pencilinen i vällingen, och det är riktigt skönt att det fungerar och att hon inte bryr sig.

Och just nu i skrivandes stund sitter trollungen och plaskar i badkaret. Det är hennes favoritsysselsättning nu när vi varit hemma. Det enda hon tjatar om hela tiden. Och även om man är sjuk så ska man ju få ha lite roligt i alla fall. Och jag kan ju tacka mig själv för att jag köpte en bärbar förut, så man kan ha lite roligt i badrummet när hon badar. :)
Nej nu ska vi fortsätta sjunga bä bä vita lamm.

Jag har väldens underbaraste prinsessa, men det vet ni väl redan vid det här laget. Hon gör så roliga och tokiga saker hela tiden. Vid lunchen rapade hon, och av en ren reflex sa jag "nämen, vad säger man?". Filippa skratta till och svara "hoppsan". Jo det var ju nästan rätt i alla fall.

När min syster skulle åka och träna vid halv sju så tog hon fram sin plånbok och Filippa var där direkt. Camilla visade sina mynt och Lippa tog genast två nävar med mynt och sa "tack" sen gick hon iväg. Min syrra såg rätt snopen ut måste jag säga. Efter en del busande fick syster tillbaka sina mynt i alla fall.

Nu tänkte jag dela med mig av lite bilder igen. Måste ju säga att jag blivit väldigt generös av att vara hemma med Lippa.

Jag hade lovar mamma att posta ett paket åt henne idag, och det kändes dumt att bara gå ner och posta det och sen gå hem igen när det var så underbart väder ute. Och sen blir det ju faktiskt lite långtråkigt att bara vara hemma dag in och dag ut. Fast just nu verkar jag vara i en period där jag inte orkar speciellt mycket. Sover knappt på nätterna och på dagarna känner jag mig bara trött och gråtfärdig. Hoppas jag får slut på den här perioden väldigt snart.

Jag smsade i alla fall Jannike och kollade vad hon hade för planer för eftermiddagen och frågade om vi skulle träffas en stund i centrum för en fika. Och det tackade hon som tur var ja till. Det var kul att få se Evelina igen, såg henne sist när hon bara var några veckor gammal. Så det var rätt stor skillnad nu när hon är drygt 6 månader.
Så Filippa och jag fick i alla fall en trevlig stund i centrum. Där jag även köpte ljus till Filippas födelsedagstårta, det kommer stå 2 ÅR. Sen köpte jag en hemlighet, som bara jag vet.

Som jag skrev så åkte vi till sjukhuset i fredagskväll med Filippa. Hon spydde fortfarande en gång varje natt och hon varken åt eller drack speciellt mycket, vilket resulterade i att hon inte kissat på över ett dygn.
När jag ringde till sjukvårdsupplysningen kändes det som dom aldrig tog mig på allvar, vilket var otroligt jobbigt och frusterande. Jag är inte den nervösa och oroliga typen, men när ens barn knappt ätit eller druckit och dessutom spyr minst en gång per dygn i en veckas tid kan ju vem som helst tappa håret. Men ändå bad dom mig bara att kämpa på här hemma och försöka få i henne dricka.
Men när min mamma ringde och prata med dom, och dessutom sa att jag hade ringt och kände att dom inte tog mig på allvar vart det helt plötsligt andra bullar. Om hon inte fick i sig mer dagen efter skulle vi åka till akuten.

Så fredagskvällen spenderades på sjukhuset, ingen höjdare om ni frågar mig. Men Filippa verkade tycka det var kul dom 4 timmarna som vi satt i väntrummet, då det fanns en annan tjej med samma fel som var ett år äldre än Filippa. Så dom två lekte massor och vi vuxna satt och prata en hel del.
När vi äntligen fick komma in på ett rum vid 00.00, så var Filippa fortfarande vaken och som dom flesta nog förstår var hon rätt trött. Hon ville absolut inte vara i det där tråkiga rummet och tog sin jacka och började klä på sig, sen tog hon mig i handen och sa "mamma hem". Det slutade med att jag tvingade henne att somna, i min famn. Gud så mysigt det var.

Strax efter 01.00 kom äntligen läkaren, och Filippa sov väl som bäst. Efter att vi berättat vad som var fel och han sagt vad han skulle göra osv, så var det bara att väcka skrutten. Kan inte vara speciellt kul att vakna så där och så sitter det en vilt främmande karl där som klämmer än på magen, kollar i öron och hals. Testerna som han sa att han skulle ta behövde han inte ta efter att han kollat i öronen och halsen. Han hittade problemet där.
Det hade börjat som en magsjuka, inga tvivel på det alls, men sen hade hon fortsatt spytt pga en öroninflammation. Han sa att det var rätt vanligt att man kunde spy av det. Filippa har aldrig gjort det förut, men med tanke på att kroppen var van vid att kasta ut allt av magsjukan så kanske den fortsatte av ren rutin sen.
Men hon spydde aldrig den kvällen, och inte igår heller. Så nu är det bara öroninflammationen som ska besegras.

Mitt lilla öronbarn - älskar dig så!

Nu ska vi iväg och kolla upp Filippa på sjukhuset, hon spyr fortfarande på nätterna.

Återkommer!

Vi kämpar på så gott vi kan här hemma. Jag är inte längre magsjuk, det gick över rätt fort för min del. Söndagen låg jag helt uslagen efter nattens kräkande, det tog rätt hårt på kroppen då det redan efter första gången inte fanns något kvar. Och sedan ligga från 22-23 tiden till 3-4 på natten, ungefär var femte minut. Det känns dagen efter.

Men just nu är mitt största problem att få tillbaka magsäcken och matlusten ordentligt. Jag är duktig och äter frukost, lunch och middag, precis som man ska. Men jag har absolut ingen matlust, och det gör det ju ganska svårt att få ner maten. Och sen att magsäcken är så liten och inte kan ta emot så mycket mat på en gång gör det ju också lite svårare. Men det som drabbas mest är min vikt, rasade direkt 3 kg, och trots att jag äter så gott jag kan nu går jag fortfarande ner lite, lite grann. Fast nu hadlar det om hg eller gram i alla fall.

Men skruttungen spyr fortfaranade. Nu är det inte så där 6 gånger per dag, utan en gång varje natt. Samma tid dessutom. Väldigt skumt. Under dagarna får hon behålla allt hon får i sig, men så fort klockan närmar sig 23.30 så vaknar hon, sätter sig upp och sen töms magen på exakt alltning.
Så idag var vi hos läkaren, men hon var inte alls orolig över Filippa. Trots att Filippa blivit av med lite av sina reserver så har hon ändå en hel del kvar, så så länge hon får i sig vätska och inte blir uttorkad är det bara att kämpa på vidare hemma. Sagt och gjort.

Men jag måste faktiskt tacka och be min mamma om ursäkt för att det är hon som fått torka dom flesta spyorna efter Filippa. Under lördagsnatten var det ju lite svårt för mig att ta hand om hennes, när jag hade fullt upp med mitt eget. Och på söndagen kunde jag inte ens stå på benen.
Men måndagen och idag har jag varit hemma själv med henne och tagit hand om henne. Men jag har såna probem att ta hand om hennes spyor efter jag var magsjuk, min mage försöker vända sig ut och in och jag känner hur jag själv nästan måste springa till toaletten. Och då har min mamma varit en ängel och hjälpt mig och Filippa.
På fredagen när jag kom hem spydde Lippa i mitt knä medan jag åt middag, jag tvättade av henne och mig sen bytte jag kläder på mig själv och henne innan jag satte mig och fortsatte att äta. Så innan jag själv blev magsjuk hade jag inte problem alls med det, men det kanske är så sjukdomen sätter sina spår precis efteråt.

Det ska bli så jäkla skönt när det här är över, måste jag säga. Inte bara för mig och Filippa, utan för alla.

Ja uppdateringen har inte varit något vidare den här helgen, men tro mig det har funnits själ.

Ifredags ringes Filippa hem efter spytt under vilan på dagis. Och sen dess har det varit torka spyor och byta sängkläder. Och igår kväl blev även jag drabbad och låg över hinken var femte minut fram till 3-4 på natten.

Idag är jag väldigt matt, och Lippa trött.
Återkommer vid ett piggare och kryare tillfälle.