Lippa bakar

Igår bakade jag och Lippa muffins för att underhålla henne lite grann. Och nog blev hon underhållen!
Jag låter bilderna tala för sig själv.


Kolla vad duktig hon är som lägger ut formerna i hålen.


Här häller fröken upp socker.


Sen var det dags för kakaon.


Ibland blir det lite för mycket kakao.


Kolla vad duktig hon är ;)

Bilderna från söndagen


Först testade vi den nya krattan som mormor hade köpt för att få hjälp.


Sen testade vi att springa lite i löven.


Sen var det dags att rymma.

Helgen

Okej, jag får väl ta och berätta att den faktiskt sitter på min arm, underarmen. Och jag hade faktiskt inte berättat för någon att jag skulle göra den, och har även inte berättat för någon att jag gjort den. Min familj och pojkvän vet att jag gjort den just för att dom sett den när jag tvättat den osv. Men annars hade inte dom heller vetat om det.

Idag är jag hemma med Filippa igen, hon hostar fortfarande lite för mycket för att få vara på dagis. I helgen övergick hennes rethosta till lite mer slemhosta. Och igår hostade hon lite för mycket för att jag skulle vilja släppa iväg henne till dagis. Men hon hostade inget i natt och har bara hostat lite grann idag på dagen. Så antagligen blir det dagis och jobbet imorgon.

Men bara för att man är hostig kan man ju inte bara stanna inne hela dagarna, så i helgen har vi hittat på lite små saker i alla fall. I lördags åkte vi till Eko och kollade på lite saker, pojkvännen köpte TP disney, jag köpte ett lite svårare pussel och ett paraply till Filippa, mamma köpte några julklappar till Filippa och pappa köpte xylofon till Filippa. Så hon fick massa saker i lördags. Och efter vi varit på Eko åkte vi till min farmor och farfar och fikade.
Och på kvällen spöade jag pojkvännen i TP Disney två gånger.

Och igår hjälpte vi mamma att kratta löv på tomten. Eller rättare sagt Filippa försökte rymma hela tiden medan mamma och jag krattade och pojkvännen tittade på. Men det slutade med att dom två gick på promenad ner till lekparken som faktiskt ligger väldigt perfekt från våran tomt. Nu när löven börjar trilla av alla träden så ser man i stort sätt lekparken och man hör även Filippa enda hem. Så bara en liten stund efter gick även jag dit, men mest för att hämta hem dom två för att vi skulle kunna åka till Kista och hälsa på min kusin Malin som jobbar där i en smyckesaffär.
Och där köpte jag ett armband till Filippa som hon faktiskt fick välja ut själv. Och ett litet kit med tofsar, hårspännen och klämmor.
Sen köpte pojkvännen olympicgames till Wii som vi spelade på kvällen när Filippa gått och lagt sig. Det var riktigt roligt för mamma och syster var med också. Och alla var duktiga på olika saker, så tror faktiskt att det var ganska jämt mellan alla.

(Jag hade tänkt lägga upp några bilder från i söndags när vi var ute och krattade löv då jag tog Filippa på bar gärning med att försöka klättra över staketet, men jag orkar inte springa efter kameran nu så gör det senare eller imorgon. Hoppas ni klarar er.)

Tatueringar

Den 16 februari 2006 gjorde jag min svanktatuering. Jag hade egentligen aldrig gått i tankar om att göra en tatuering. Men efter min 18 årsdag hade jag 1700 kr kvar som jag kunde göra vad jag ville med. Och från ingenstans fick jag för mig att jag ville tatuera mig, och jag visste exakt vart jag ville ha den.
Efter en del velande gick jag i alla fall till tatueringsstället i Nynäshamn och hittade en tatuering där som jag fastnade för väldigt mycket. Och då visste jag att jag verkligen ville.



Redan samma kväll som jag gjort min tatuering visste jag att jag ville ha minst en tatuering till. När jag bara några månader efter blev gravid visste jag att min blivande tatuering skulle ha något med mitt barn att göra.
I tisdags fick jag för mig att jag skulle boka en tid för min tatuering och fick en tid redan på torsdagen.
Så den 16 oktober 2008 gjorde jag min andra tatuering.
Den 16 verkar vara ett bra datum för tatueringar.



Ser ni vart den sitter?

Hemma med sjukt barn



Filippa har hostat till och från den här veckan, mest lite grann på nätterna. Nästan ingenting alls på dagarna. Och det har inte varit någon hemsk hosta heller, mest en rethosta.
Men i natt hostade hon nog nästan konstant från 22.00 på kvällen till runt 6.00 på morgonen. Så varken hon heller jag fick nog någon bra sömn. Någonstans där mellan 22 och 6 bestämde jag mig för att Filippa skulle vara hemma idag. Jag visste att hon antagligen inte skulle hosta jätte mycket på dagen (och det har hon inte heller gjort), men det jag visste var att går hon till dagis är risken större att hostan blir värre och det slutar med att vi får gå till doktorn, tvinga i henne hostmedicin och sen vara hemma 1-2 veckor. Då är jag hellre hemma 1 dag och förhindrar att det går så långt. Och en annan sak som jag visste om redan i natt, och det var att både hon och jag antagligen skulle vara ganska trötta idag. Jag är konstigt nog ganska pigg, men Lippa har set väldigt trött ut, och hon somnade utan protest för 20 minuter sedan.


Filippa hjärtar kaninen

Filippa har hittat två små kaniner inne i min syrras rum som hon förälskat sig i. Och min syrra har varit snäll och delat med sig av kaninerna. Till en början ville Filippa mest köra runt dom i sin dockvagn, men ganska snabbt växte kärleken till kaninerna, och dom skulle börja följa med till dagis. Jag får köra en tom vagn till dagis, medan hon kör sina kaniner i sin vagn.
Först nöjde hon sig med att dom fick följa med på vägen till dagis, men bara efter någon dag skille även ena kaninen följa med in på dagis. Och varför inte, dom får ju ha med sig gosedjur.
Men igår fick jag höra av dagis att hon skulle ha med sig kaninen när hon skulle sova middag, och det gjorde mig förvånad för hon har aldrig vela sova med den förrut. Och på kvällen blev hon jätte arg så fort någon försökte ta i kaninen, men den skulle inte följa med ner i sängen i alla fall.

Men idag skulle kaninen, ja jag har lagt undan ena för tycker det räcker med att hon släpar ena kaninen fram och tillbaka till dagis, följa med till dagis, sova med henne på dagis, sitta och mysa med henne i soffan till playhouse disney, äta middag med oss och till och med sova med henne.
Vart ska det här sluta?

Rekommenderar varmt..



Om du tycker om att läsa verklighetsbaserade böcker där man blir fängslad ganska fort och blir förbannad på personer, så har jag den perfekta boken för dig.
Den heter Mamma sa att jag var sjuk, och handlar om Julies uppväxt där hennes mamma ständigt letar efter saker som är fel hos dottern för att gå till läkaren. Hon lyckas intala dottern att hon är sjuk, trots att hon egentligen är frisk.
Det hela handlar om MBP, Münchenhousen by proxy.

Vill du veta mer om MBP så kan du klicka här.
Och jag rekommenderar boken varmt.


Tjejer och killar.

Jaha, nu har jag bytt blogg en gång till. Tredje bloggen gilt. Det fick bli blogg.se igen, för saknade att man kunde ändra och göra som man ville med allting.

Jag tycker att det är lite konstigt egentligen, det här med att man förknippar vissa färger med tjejer och andra med killar. Vem säger egentligen att rosa ska vara för tjejer och blått för killar?
Klär man en tjej i blått får man direkt frågan "vad heter han?", och svarar man att det faktiskt är en tjej och hon heter ... kollar dom alltid konstigt på en och säger med blicken, "men hon har ju blått på sig".
Samma sak om en kille skulle ha rosa på sig, men det behöver man ju aldrig oroa sig för, för en förälder skulle ju aldrig klä sin pojke i rosa, eller hur?

Varför är det såhär egentligen? Är det inte konsigt att man inte ens som 1 åring kan klä sig i vilken färg som helst? Varför ska man forma barnen redan vid den åldern? Det är likadant med leksaker, killar ska ha bilar och tjejer dockor. Det är inte konstigt att samhället är som det är när man lär barnen det så pass tidigt.

Jag går i alla fall emot allt det där. Jag bryr mig inte om vilken färg det är på kläderna som jag sätter på Filippa. Hennes galonisar på dagis är svarta med gråa dödskallar på och innuti står det miniboys. Oj vad jag brydde mig om det.
När Filippa springer till killeleksaker i affärerna skrattar jag bara och tycker det är roligt att hon roar sig av sånt också. Fast hon har blivit rätt tjejig och ska ha med sin dockvagn överallt, fasthon kör inga dockor utan sina kaniner som hon hittat inne i hennes mosters rum. Och jag tror att hon gör det för att känna sig vuxen, inte för att det är en tjejgrej.

Ja, men ni kanske fattar poängen och vad jag vill komma fram till.

RSS 2.0