Ohmother

Idag när vi gick från dagis mötte vi 3-4 killar som kom från gymnasiet. Och Filippa har valt att vi ska ha den gröna stora vagnen nu för tiden som hennes namnskylt sitter på. Även om hon oftast vill gå hem.

En av killarna: Vilket fint namn!
Jag: Mmm, såklart..
Filippa (vinkar till killarna): HEJDÅ!!! (x 10 ungefär)

Hon är ju i alla fall otroligt artig måste jag säga.

Idag har det varit en helt underbar lördag, och det ar varit bara jag och Filippa i stort sätt hela dagen. En riktig mor- och dotterdag.

Redan vid halv nio i morse var det 6 plusgrader ute oc Filippa tjatade om att få gå ut, så jag klädde på oss och så gick vi ut. Jag tyckte att Filippa skulle få bestämma vart vi skulle, så det blev lekparken som ligger precis nedanför oss. Och när vi bara varit där i någon minut och Filippa satt och gunga kom det en man gående och han ropa "här var vi morgonpigga". Och trevlig som jag är svarar jag alltid, och det slutade med att han stod bredvid och prata i 10 minuter med oss.

Efter ett bra tag i lekparken gick vi hem och tog det lugnt i soffan ungefär 30 minuter innan vi klädde på oss igen och gick till bussen. Jag ville kolla efter någon jacka och vantar till Filippa. Men affärerna är ju så puckade och tar bort allt så fort det börjar närma sig vår. Dom tänker inte på att små barn fortfarande behöver ha tjocka vantar när dom är ute. Det fanns i stort sätt inga vantar alls. Knappt fingervantar.

När jag blivit besviken på Kappahl, Lindex och H&M så gick vi till nästa buss och åkte till Heron City. Det är en bussresa på ungefär 40 minuter eftersom bussen tar såna omvägar dit. Men har man inget körkort så har man inte. Och redan på busshållsplatsen började jag och en annan mamma prata. Dom skulle till Ikea som är stationen innan Heron, så vi stod på bussen och pratade hela vägen. Det var riktigt trevligt och roligt. Att hon var 34 år och jag bara 21 år märktes inte för fem öre. Och Filippa passade på att ta en powernapp på 10 minuter.

På Heron åt vi först lite lunch på donken som Filippa alltid uppskattar. Synd bara att det är såna värdelösa leksaker för tillfället som jag inte ens kallar leksaker. Någon hårsnodd, en gigantisk hårklämma och ett otroligt fult armband i en burk. Woho barnen hoppar av glädje.
Efter maten åkte vi upp och köpte pop corn och festis och sen bar det in i salong 5 där Lilla spöket Laban på 44 minuter visades. Och Filippa satt faktiskt stilla under hela filmen och verkade tycka det var roligt.
Hon blev lite ledsen över att vi var tvugna att parkera vagnen bid ingången. Hon sa flera gånger att hon trodde någon skulle ta hennes vagn. Men efter ett tag så följde hon med in i salongen. Och sen när det dök upp en vagn i filmen ropade hon "mamma Pippas vagn, vi måste gå". Men när jag sa att vagnen står och väntar på oss tills filmen är klar så satte hon sig ner och kollade klart. Så otroligt underbar tjej.

När vi kom till Tumba centrum igen var det 20 minuter kvar tills bussen hem skulle komma, så vi gick till leksaksaffären och köpte mer play-doh lera eftersom dom blir lite torra efter ett tag. Så när vi kom hem satt vi en stund och lekte med leran och sen bakade vi chokladbollar.

Snacka om en fullspeckad och lyckad dag.
Älskar dig av hela mitt härta Filippa. <3

Jag måste bara få irritera mig på en liten sak, eller det är inte en liten sak. Jag tycker att det är en rätt allvarlig sak.Jag har stört mig på det rätt länge, men har endast yttrat mig till min prins, men nu berättar jag det för världen också.

När Filippa började vid nio tiden på dagis märkte jag det inte, men nu när hon börjar vid halv sju, kvart i sju ser jag det i stort sätt dagligen. Oftast på morgonen då jag faktiskt tycker att det är värst.
Föräldrar som kommer och lämnar sina barn på dagis rent ut sagt skiter i att stänga grindarna efter sig. Jag skulle väl kanske kunna acceptera att dom inte stänger en grind när dom går in för att lämna sitt barn, men när dom går där ifrån och låter grinden stå på vid gavel. Jag kan inte förstå det. Deras egna barn går där. Tänk om ett barn skulle smita ut. Filippa är tillräckligt lång och duktig för att kunna öppna och stänga dörrar helt själv. Tänk om hon skulle öppna ytterdörren och springa ut, och så är grinden öppen. Det skulle bli panik på dagis, och allt pga en förälder som sket i att stänga grinden som inte tar speciellt lång tid.

För mig är det helt ofattbart. Jag stänger alltid grinden efter mig. Jag låter den inte ens vara öppen om jag vet att jag ska gå igenom samma grind om bara någon minut, för man vet ju aldrig. Jag önskar bara att alla andra föräldrar på Filippas dagis (eller alla dagis faktiskt) kunde ha samma respekt för dagis och dess säkerhet. För våra barns skull.

Jag överväger att lämna mitt klagomål till personalen på Filippas dagis. För jag tycker det är rätt allvarligt när föräldrarna skiter i en sån här sak. Jag skulle aldrig förlåta personalen på dagis eller mig själv om Filippa rymde där ifrån och försvann, kanske för alltid. Och jag tror att alla andra föräldrar känner likadant för sina barn. Eller jag hoppas det i alla fall.

Idag hade jag en rätt skön arbetsdag, gick hem redan vid 14.00. Men det var bara för att Filippa och jag hade en tid på BVC för vägning och mätning. När jag gick av tåget i Tumba såg jag att jag hade lite mer tid på mig än jag hade räknat med så jag gick förbi Tumba gymnasium för att se om jag kunde få en kopia på mina betyg. För dom har fått ben och spungit iväg någonstans, och det är dags att söka till högskolorna nu, och det hade jag faktiskt tänkt göra.

Så efter att jag fått en kopia på mina betyg hämtade pappa upp mig utanför skolan så åkte vi till dagis och hämtade mitt lilla charmtroll. Sen var det raka vägen till BVC. Och Filippa hann precis åka rutchkana en gång innan sköterskan kom.
Och Filippa var hela 92 cm lång och vägde 13 kg och 70 g om vi ska vara exakta. Och enligt deras kurvor är Filippa en smal tjej, hon ligger över medel på längden och på medelkurvan på vikten.
Och när besöket var slut fick hon ett jätte fint klistermärke, Lippa var så stolt så. Hon sprang ut till morfar i väntrummet och skulle visa sitt fina klisermärke.

Här bjuder jag på några mobilbilder från igår;

Jag vet att min uppdatering har varit världelös den senaste tiden. Men det är fullt upp varje dag och när jag väl känner att jag skulle kunna tänka mig att skriva några rader vet jag inte vad jag ska skriva. Känner mig inte inspererad länge och känner att jag inte bara vill skriva vad vi gjort under dagen.

Och jag känner egentligen inte för att skriva speciellt mycket nu heller. Men tänkte bara meddela världen att jag hittat min prins. :)

Oj nu var det en hel vecka sedan jag skrev något senast. Och jag är ledsen om jag gör er besvikna nu när jag inte tänker skriva om vad som hänt i veckan.
Utan jag tänker bjuda på ytterligare ett underbart recept.



Classic cupcakes

Grundrecept
12 cupcakes (fast jag gjorde i "svenska muffinsformar och då blev det 27 st)
3 ägg
2½ dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
100 g smör
1 dl mjölk
3½ dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 nypa salt
Skal och saft av en citron

1. Sätt ugnen å 175 grader.
2. Vispa ägg, strösocker och vaniljsocker vitt och riktigt pösigt.
3. Smält smöret, håll i mjölken och blanda det med äggsmeten.
4. Blanda vetemjöl, bakpulver och salt och vänd ner det försiktigt i smeten.
5. Blanda i rivet skal och saft av en citron.
6. Placera ut pappersformar i en muffinsplåt och fyll formarna till 2/3 med smet.
7. Grädda i mitten av ugnen ca 15 minuter. Låt svalna.

Cream cheese frosting
60 g smör
5 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
1 msk färskpressad citronsaft
100 g philadelphiaost
Några droppar valfri karamellfärg (jag tog 3 droppar av röd karamellfärg)

Strössel

1. Rör smör, florsocker, vaniljsocker, citronsaft och philadelphiaost krämigt.
2. Blanda ner karamellfärg.
3. Bred frostingen på cupcakesen och garnera med strössel.