En fredagskväll på huddinge
Som jag skrev så åkte vi till sjukhuset i fredagskväll med Filippa. Hon spydde fortfarande en gång varje natt och hon varken åt eller drack speciellt mycket, vilket resulterade i att hon inte kissat på över ett dygn.
När jag ringde till sjukvårdsupplysningen kändes det som dom aldrig tog mig på allvar, vilket var otroligt jobbigt och frusterande. Jag är inte den nervösa och oroliga typen, men när ens barn knappt ätit eller druckit och dessutom spyr minst en gång per dygn i en veckas tid kan ju vem som helst tappa håret. Men ändå bad dom mig bara att kämpa på här hemma och försöka få i henne dricka.
Men när min mamma ringde och prata med dom, och dessutom sa att jag hade ringt och kände att dom inte tog mig på allvar vart det helt plötsligt andra bullar. Om hon inte fick i sig mer dagen efter skulle vi åka till akuten.
Så fredagskvällen spenderades på sjukhuset, ingen höjdare om ni frågar mig. Men Filippa verkade tycka det var kul dom 4 timmarna som vi satt i väntrummet, då det fanns en annan tjej med samma fel som var ett år äldre än Filippa. Så dom två lekte massor och vi vuxna satt och prata en hel del.
När vi äntligen fick komma in på ett rum vid 00.00, så var Filippa fortfarande vaken och som dom flesta nog förstår var hon rätt trött. Hon ville absolut inte vara i det där tråkiga rummet och tog sin jacka och började klä på sig, sen tog hon mig i handen och sa "mamma hem". Det slutade med att jag tvingade henne att somna, i min famn. Gud så mysigt det var.
Strax efter 01.00 kom äntligen läkaren, och Filippa sov väl som bäst. Efter att vi berättat vad som var fel och han sagt vad han skulle göra osv, så var det bara att väcka skrutten. Kan inte vara speciellt kul att vakna så där och så sitter det en vilt främmande karl där som klämmer än på magen, kollar i öron och hals. Testerna som han sa att han skulle ta behövde han inte ta efter att han kollat i öronen och halsen. Han hittade problemet där.
Det hade börjat som en magsjuka, inga tvivel på det alls, men sen hade hon fortsatt spytt pga en öroninflammation. Han sa att det var rätt vanligt att man kunde spy av det. Filippa har aldrig gjort det förut, men med tanke på att kroppen var van vid att kasta ut allt av magsjukan så kanske den fortsatte av ren rutin sen.
Men hon spydde aldrig den kvällen, och inte igår heller. Så nu är det bara öroninflammationen som ska besegras.
Mitt lilla öronbarn - älskar dig så!
När jag ringde till sjukvårdsupplysningen kändes det som dom aldrig tog mig på allvar, vilket var otroligt jobbigt och frusterande. Jag är inte den nervösa och oroliga typen, men när ens barn knappt ätit eller druckit och dessutom spyr minst en gång per dygn i en veckas tid kan ju vem som helst tappa håret. Men ändå bad dom mig bara att kämpa på här hemma och försöka få i henne dricka.
Men när min mamma ringde och prata med dom, och dessutom sa att jag hade ringt och kände att dom inte tog mig på allvar vart det helt plötsligt andra bullar. Om hon inte fick i sig mer dagen efter skulle vi åka till akuten.
Så fredagskvällen spenderades på sjukhuset, ingen höjdare om ni frågar mig. Men Filippa verkade tycka det var kul dom 4 timmarna som vi satt i väntrummet, då det fanns en annan tjej med samma fel som var ett år äldre än Filippa. Så dom två lekte massor och vi vuxna satt och prata en hel del.
När vi äntligen fick komma in på ett rum vid 00.00, så var Filippa fortfarande vaken och som dom flesta nog förstår var hon rätt trött. Hon ville absolut inte vara i det där tråkiga rummet och tog sin jacka och började klä på sig, sen tog hon mig i handen och sa "mamma hem". Det slutade med att jag tvingade henne att somna, i min famn. Gud så mysigt det var.
Strax efter 01.00 kom äntligen läkaren, och Filippa sov väl som bäst. Efter att vi berättat vad som var fel och han sagt vad han skulle göra osv, så var det bara att väcka skrutten. Kan inte vara speciellt kul att vakna så där och så sitter det en vilt främmande karl där som klämmer än på magen, kollar i öron och hals. Testerna som han sa att han skulle ta behövde han inte ta efter att han kollat i öronen och halsen. Han hittade problemet där.
Det hade börjat som en magsjuka, inga tvivel på det alls, men sen hade hon fortsatt spytt pga en öroninflammation. Han sa att det var rätt vanligt att man kunde spy av det. Filippa har aldrig gjort det förut, men med tanke på att kroppen var van vid att kasta ut allt av magsjukan så kanske den fortsatte av ren rutin sen.
Men hon spydde aldrig den kvällen, och inte igår heller. Så nu är det bara öroninflammationen som ska besegras.
Mitt lilla öronbarn - älskar dig så!
Era ord
Postat av: Mikaela
Skönt att ni äntligen fick svar på vad det var som gjorde Lippa dålig.
Men pinsamt att sjukvårdsupplysnigen inte ville ta dig på allvar, även om du är ung så borde de lyssna på dig. Idioter!
Postat av: patrik
deras jobb är att avlasta akuten från sjukdomar som ej behöver akutvård, därav råder dom än att vara hemma så länge det går..oc just när det gäller kräkningar och magsjuka vill dom absolut inte ha de till en akutmottagning då de kan riskera att hela mottagningen måste stängas därför är dom lite off mot såna patienter men helt klart skulle dom erbjudit vård för min lilla lippa iaf men men så är de i sverige
Trackback
