Kärlek
Det var väldigt länge sedan jag skrev något här i bloggen nu. Jag har känt att jag inte haft tid, lust eller ork till det. Men nu ska jag försöka ta tag i det igen. För nu känns det som bloggen kan finnas i mitt liv igen.
Den senaste tiden har bjudit på väldigt mycket för min del som varit jobbig att handera. Och jag kan inte säga att det känns lättare nu heller, men jag kan leva med det. Och det är huvudsaken.
Och mycket måste jag säga är tack vare Filippa. Utan hennes kärlek hade jag nog gett upp väldigt mycket saker för länge sen. Det bandet vi har mellan oss är så starkt, att ingenting kan eller ska förstöra det, någonsin!
Folk runt omkring mig har under den senaste tiden skaffar barn, på många olika håll. Och jag kan inte säga annat än att jag är glad för deras skull, eftersom jag själv vet vilken lycka och glädje det är i att få ett eget litet mirakel. Och framför allt när dom börjar bli större och kan uttrycka sin kärlek och tacksamhet till en. Inte alltid i orden "jag älskar dig", utan att känna kärleken i deras kramar när man lämnar dom på dagis, att dom kommer sakna en, det långa "maaaaaaaammaaaaaa!" när man kommer för att hämta, och bamsekramen som skulle vara för evigt om man inte var tvungen att skita bort dom för att man faktiskt måste åka hem någongång också.
Det är just den kärleken som är värd allt annat, och det säger jag med säkerhet då jag upplever den varje dag!
Men jag har även några bland dom som fått barn som börjat tvivla på vad dom verkligen gjort, och tycker dom förlorat sin ungdom osv. Och jag har fått frågan om inte jag också känt så, eftersom jag trots allt bara var 19 år gammal när Filippa kom.
Men jag kan säga med all säkerhet att jag ångrar inte en enda dag, timme, minut eller sekund. Och det skriver jag med handen på hjärtat.
Filippa är och förblir det bästa i mitt liv. Jag kommer aldrig kunna förklara min kärlek till henne, det finns inga ord som någonsin kommer kunna komma i närheten.
Därför nöjer jag mig med att skriva att jag älskar dig över hela mitt hjälrta, Filippa!
Den senaste tiden har bjudit på väldigt mycket för min del som varit jobbig att handera. Och jag kan inte säga att det känns lättare nu heller, men jag kan leva med det. Och det är huvudsaken.
Och mycket måste jag säga är tack vare Filippa. Utan hennes kärlek hade jag nog gett upp väldigt mycket saker för länge sen. Det bandet vi har mellan oss är så starkt, att ingenting kan eller ska förstöra det, någonsin!
Folk runt omkring mig har under den senaste tiden skaffar barn, på många olika håll. Och jag kan inte säga annat än att jag är glad för deras skull, eftersom jag själv vet vilken lycka och glädje det är i att få ett eget litet mirakel. Och framför allt när dom börjar bli större och kan uttrycka sin kärlek och tacksamhet till en. Inte alltid i orden "jag älskar dig", utan att känna kärleken i deras kramar när man lämnar dom på dagis, att dom kommer sakna en, det långa "maaaaaaaammaaaaaa!" när man kommer för att hämta, och bamsekramen som skulle vara för evigt om man inte var tvungen att skita bort dom för att man faktiskt måste åka hem någongång också.
Det är just den kärleken som är värd allt annat, och det säger jag med säkerhet då jag upplever den varje dag!
Men jag har även några bland dom som fått barn som börjat tvivla på vad dom verkligen gjort, och tycker dom förlorat sin ungdom osv. Och jag har fått frågan om inte jag också känt så, eftersom jag trots allt bara var 19 år gammal när Filippa kom.
Men jag kan säga med all säkerhet att jag ångrar inte en enda dag, timme, minut eller sekund. Och det skriver jag med handen på hjärtat.
Filippa är och förblir det bästa i mitt liv. Jag kommer aldrig kunna förklara min kärlek till henne, det finns inga ord som någonsin kommer kunna komma i närheten.
Därför nöjer jag mig med att skriva att jag älskar dig över hela mitt hjälrta, Filippa!
Era ord
Trackback
