Mamma hjärtar dotter
Vi leker med en varsin kamera
Det är helt otroligt hur fort tiden går. Trots att det var snart 2½ år sedan förlossningen, kommer jag ihåg (nästan) allt som om det vore igår. Den bästa dagen i hela mitt liv. En oslagbar känsla och upplevelse.
Jag kommer ihåg smärtan, hur otroligt jobbig den faktiskt var, men den var ingenting mot miraklet som orsaka den.
När jag idag tittar på min prinsessa och tänker tillbaka, så kan jag aldrig förstå att hon faktiskt varit så liten så hon fått plats i min mage. När jag träffade Jannikes nyfödda dotter sa jag så där liten var aldrig Filippa. Men det var hon faktiskt. Det finns ju vittnen och bildbevis på det.
Men min hjärna förstår det fortfarande inte.
Och en annan sak som min hjärna fortfarande inte har fattat, det är att den underbara varelsen som vi kallar Filippa faktiskt är min dotter, mitt eget kött och blod.
Varje gång jag tittar på henne blir jag alldeles varm i hela kroppen, och skulle utan tvekan kunna börja gråta av lycka. Hon är det finaste jag har.
Evig kärlek,
mamma hjärtar dotter <3
Jag kommer ihåg smärtan, hur otroligt jobbig den faktiskt var, men den var ingenting mot miraklet som orsaka den.
haha kul att du ser mig som ett mirakel. men alltså vi e historia haha
Du är ju efterbliven
haha de va ju ja som orsakade den haha
Kan tänka mig att man blir lite hemmablind, man liksom lever i nuet och glömmer bort för en stund att lilla Prinsessan har varit så liten ;)
