Pottan
Vid elva tiden mötte jag och Filippa upp Sophie i Tumba centrum för att åka vidare in mot stan. När vi kom in till stan gick vi direkt till donken för att äta lite lunch. Filippa åt rätt mycket, och måste gått där ifrån väldigt mätt och belåten. Innan vi gick där ifrån fråga jag ifall hon behövde gå på toaletten/pottan, eftersom hon aldrig bär blöja på dagarna. Hon sa ja, och när vi såg kön gick vi vidare mot centralens betaltoaletter, men på vägen sa hon att hon ine behövde kissa längre.
Vi gick runt och kollade lite i affärer innan vi gick vidare för anledningen som drog in oss till stan. Jag skulle nämnligen till en optiker och prata om ett missförstånd (som vi inte behöver ta upp här), men vi gick lite för fort och hade massa tid över innan det var dags, så vi knata runt i kvarteret några varv innan vi gick in. Och i porten blev Filippa ledsen och bad om pottan. Så jag tog med henne till toaletten.
Men min lilla prinsessa är rädd för att sitta på toaletter, hon tycker dom är så stora och tror hon ska ramla ner. Men efter mycket krångel fick jag äntligen henne att sätta sig på toaletten medan vi kramades och vi båda två sa hur duktig hon var. Men hon var alldeles för spänd för att klara av att göra något. Så när vi var färdiga hos optiken gick vi till olika betaltoaletter för att se om dom hade pottor, men ingenstans.
På tåget bad hon om en potta igen, och jag förklarade läget. Hon sa att hon skulle vänta tills hon kom hem. På bussen bad hon om en potta igen, men sa direkt, hemma.
När vi kom hem satte hon sig på pottan, men det kom inget. Hon hade nog hållt sig så pass mycket så hon tryckt bort det för stunden. Så vi cykla ner till lekparken och lekte en stund.
Och när vi kom hem, hade det runnit ner igen.
Hon är så otroligt duktig på att hålla sig och se till att det händer på pottan. Hon är trotts allt bara (snart) 2½ år, och vi började inte potträna på allvar föräns för en månad sen. Det har gått väldigt fort. :)
Vi gick runt och kollade lite i affärer innan vi gick vidare för anledningen som drog in oss till stan. Jag skulle nämnligen till en optiker och prata om ett missförstånd (som vi inte behöver ta upp här), men vi gick lite för fort och hade massa tid över innan det var dags, så vi knata runt i kvarteret några varv innan vi gick in. Och i porten blev Filippa ledsen och bad om pottan. Så jag tog med henne till toaletten.
Men min lilla prinsessa är rädd för att sitta på toaletter, hon tycker dom är så stora och tror hon ska ramla ner. Men efter mycket krångel fick jag äntligen henne att sätta sig på toaletten medan vi kramades och vi båda två sa hur duktig hon var. Men hon var alldeles för spänd för att klara av att göra något. Så när vi var färdiga hos optiken gick vi till olika betaltoaletter för att se om dom hade pottor, men ingenstans.
På tåget bad hon om en potta igen, och jag förklarade läget. Hon sa att hon skulle vänta tills hon kom hem. På bussen bad hon om en potta igen, men sa direkt, hemma.
När vi kom hem satte hon sig på pottan, men det kom inget. Hon hade nog hållt sig så pass mycket så hon tryckt bort det för stunden. Så vi cykla ner till lekparken och lekte en stund.
Och när vi kom hem, hade det runnit ner igen.
Hon är så otroligt duktig på att hålla sig och se till att det händer på pottan. Hon är trotts allt bara (snart) 2½ år, och vi började inte potträna på allvar föräns för en månad sen. Det har gått väldigt fort. :)
Era ord
Trackback
