Ohmother

Imorse när Filippa och jag skulle gå till dagis snöade det massor, såna där stora härliga snöflingor. Men Filippa tyckte inte alls om att det snöade på henne. När jag klädde på henne valde jag den lilla vagnen för hennes morfar skulle hämta henne på eftermiddagen och det är enklare att få in den vagnen i bilen. Men då visste jag inte att det snöade, men det hade nog inte gjort någon skillnad i mitt val. Men den lilla vagnen har ingen suflett (stavning?) och Lippa tyckte inte alls om snöflingorna. Hon satt och sa aj varje gång en snöflinga landade på henne. Den lilla knasbollen.

Och nu var även första dagen på den andra förskolan avklarad. Det konstiga är att det kändes som tiden gick väldigt långsamt på det här andra stället, även om det var roligt. Men kan varit för att barnen var stillsammare och lugnare här. Det var mycket skönare tillvaro och jag trivdes jätte bra. Jag trivs jätte bra på det andra stället också, men där är det mycket mer liv och rörelse och barnen känns mycket mer olydiga. Men på något sätt händer det mer där så tiden springer iväg på ett helt annat sätt.

Men den nya stället har hemspråk och gymnastik på fredagar så dom frågade om jag inte skulle kunna fråga chefen om jag kan byta dagar. Och innan jag visste ordet av det hade någon ringt chefen och han ville prata med mig. Och självklart gick jag med på att vara mån och tisdag på det lugna stället och ons - fre på det livliga stället. Men det som chockade mig mest med telefonsamtalet var:
- Hej det är Therese
- Hej gumman, hur är det? Och med din dotter, mår hon bra?
- Ja, vå båda mår bara bra.
- Jo, skulle det funka om vi bytte dagar?
- Ja självklart, det är ju det som är smidigast.
- Vad bra, du får ha det så jätte bra så hörs vi, gumman. Hej då
- Hej då!

När bröjade chefer kalla sin anställda för gumman? haha